Don't tear me down.
Oh why don't i ever learn
I've lost all my trust that i'm sure we try to turn it around
Ensam, men omgiven av vänner. Vi skrattar och pratar, men någonstans inom mig känner jag mig ändå ensam, som om att jag inte hör dit. Som om att jag bara är med, sitter brevid och iaktar. Som bara vet hälften av vad ni pratar om, för att jag inte hänge med på alla fester etc.
Och jag kan int bara umgås med några presoner. Jag behöver olika sortsers vänner, nu låter det där jättetaskigt. Men jag är sån. Och det är inget jag kan ändra på. Jag vill ha många vänner, många underbara vänner som jag kan umgås med, skratta med och lita på. Men just nu så vet jag inte om jag har någon sån vän. De jag alltid trodde skulle finnas där finns inte alltid där. Så känns det iallafall.
Men jag klarar inte av att vara "utanför" längre, även m jag inte är utanför, så känns det så. Och det skrämmer mig. Jag blir rädd för mina egna känslor, rädd för att jag bara inbillar mig. Eller, snarare rädd för att jag inte inbillar mig. Tänk om jag inte inbillar mig, att jag verkligen glider längre och längre ifrån er.
Att tänka för mycket, det är inte bra. Då blir man snart förlorad i tankarna. Och frågorna flockas i huvudet, gör jag rätt eller fel? borde jag berätta för någon? Hur skulle kompisar reagera? etc. Ingen man kan fråga alla frågor som man undrar över.
Men sen så "hittar" man Någon som man kan prata med, Någon som har svar på alla nyfikna frågor. Någon som får en att känna sig modig, Just för stunden iallafall. Någon som mumtrar upp en. Någon som alltid finns där.
Du ska veta att Du betyder massor för mig. Du gör mig glad, Du får mig att le. Tack.
Don't tear me down
For all i need
Make my heart a better place
Give me something I can believe
Don't turn me down
You're far from the door now
Don't let it close