Collect moments, not things.

Livet är lite av en bergochdalbana just nu, jag pendlar ordentligt mellan halvt panikslagen, ledsen och arg till superglad, hyper och lycklig.  Man kan lugnt säga att det är ganska så påfrestande period just nu. Nerverna är på helspänn och trots att jag försöker ge sken av ett lugnt yttre så flyger nerverna hej vilt i kroppen.

Det är inte bara jobbigt för mig, utan säkert för odm runt omkring mig också. Jag vet knappt själv när humöret kommer svänga eller när nerverna sätter in. Det känns som att jag ständigt går på helspänn just nu. Och jag försöker se till att det inte går ut över andra, men jag tror det gör det ändå trots mina ansträngningar. 

 

På lördag gäller det, då ska jag skriva provet som kommer avgöra min framtid. Allt hänger på mig, jag är den som bestämmer min egen framtid. Det är en skrämmande tanke, jag vet ju att det är så men det blir plötsligt så på riktigt. Något jag drömt om, längtat efter och fantiserat om är inom räckhåll. Om jag klarar provet. 

Så jag tillåter mig själv att vara lite känslomässigt intabil just nu, det är okej. Så till er i min närhet, lev med det tills på lördag. Jag är skitnervös inför det här. Det går inte att sätta ord på det, jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Inte ens inför körkortet var jag såhär nervös, jag vaknar mitt i natten och tror jag missat provet, jag drömmer mardrömmar om att jag försovit mig och missat provet. Jag har pluggat, jag känner mig redo (så redo man kan känna sig) men jag är ändå osäker på om jag gjort allt jag kan. 

Viss nervositet är ju bra, det vet jag. Men lite mindre tack! Det är förvisso första gången jag känner att jag håller jag min framtid i mina egna händer. Det låter så klyschigt, men så är det. Jag har drömt om det här så länge.

 

Så på lördag, håll tummarna för mig då. Och tills jag fått besked, ha tålamod med mig.