hoppas...

Jag orkar inte hålla igång längre. Det är för mycket. Det känns som om att allt jag levde för har försvunnit. Endast lite finns kvar. Så känns det. Får den känslan mer ofta nu för tiden. varför? varför känner jag så? varför vågar jag inte berätta för någon? mina kompisar kanske tycker att dom känner mig bra. Men dom känner bara halva mig. Endast en riktig vän känner lite mer av mig. hon fick veta mer om mig idag. Det var så otroligt skänt att berätta lite av det. Visserligen bara en väldigt liten del av allt. Men det var skönt att få berätta. Berätta för någon som lyssnar. Lyssnar och hjälper. lite iallafall. Hon känner lika dant på ett sätt. Inte om allt. Men lite. Lite lika. om en person. om att alla glider isär. Snart står vi där ensama. bara vi två kvar. När den dagen kommer ska jag gråta! Länge. Och fundera över hur det blev så. När den dagen kommer så kommer jag att brytas isär. Brytas i ännu flera delar. Flera små delar. Jag hoppas att den dagen aldrig kommer....


| |
Upp